Alexander - den lilla tonåringen

Det är alltid som ett litet lotteri när man ska hämta Alexander på dagis. Ibland skiner han som en solstråle, men de flesta gånger får man hem en sån här nitlott:



Och ingenting är bra. Det är jobbigt att gå. Det tar för lång tid att gå. Dagen har varit jättetråkig. Det finns inget som är kul. Allt är tråkigt!

Igår ramlade han i backen på dagis så ena framtanden fick sig en omgång och blev ännu lösare. Det heter inte att det har blivit svårt att äta; nä det är tråkigt att äta.

Det värsta av allt är nog att klä på sig. Det tar lååååång tid. "Alexander kom ner och klä på dig nu!"

"ÅH (suck och stön)det är så TRÅÅÅÅÅKIGT!"


Men Alexander - vi älskar dig ändå!